dolcefarniente

Ingen sömn i sikte. Klockan är 02.00 och väckarklockan är ställd på 03.00. Kul.

När klockan väl ringde trodde jag att jag skulle börja gråta. Hade precis somnat men nu fanns det inte rum för en timmes snooz som jag i vanliga fall förgyller mina mornar med. Upp och hoppa, in i duschen, ut till bilen, in till Cityterminalen. Dra kort, betala resa, stämpla biljett - sjunka ner i sätet på flygbussen och vaggas åter in i sömnen som sprungit med jämte rullväskan. Men inte då. Ett klokt mumintroll sa en gång att "hittar man den perfekta pick-nickplatsen så finns där alltid pissemyror". Vill man sova på en flygbuss så finns där alltid pladdrandes spanjorer.

Väl på Skavsta var det strålkastarljust och tusen gånger fler spanjorer. Ingen sömn.

Nån slags koma infann sig ändå på resan, nånstans mellan Skavsta och Torino, dock med en del uppvaknanden med jämna mellanrum då diverse lemmar somnat eller nacken hamnat i en ohemul vinkel.

Nu är jag i alla fall på plats. Jag tror jag går och lägger mig en stund vid floden Po.