dolcefarniente

Pilatesboll. Kul.

Äntligen eget boende! Har precis flyttat in i en lägenhet som jag delar med en argentinare och en tyska. 7 våningar upp, utsikt över taken, egen utgång till solterassen och till morgonkaffet kan man se alperna torna upp sig i fjärran. Molto bene.

Apropå berg var jag iväg till le montagne i helgen och åkte längdskidor för första gången sen mellanstadiet. Turligt nog hade vi inte bakhalt i alla fall... hehe. Men i helvete va jobbigt det va! Vi tog en runda på 8 km och jag var helt slut. Förstår mig inte på konceptet Vasaloppet. Dessutom får de bara lite blåbärssoppa som belöning. Vi drack i alla fall lite vin mellan kurvorna. Jodå, det är också vitaminrikt och med massor av antioxidanter. Jag föredrar starkt det italienska sättet...

Idag höll jag på att bli påkörd av en spårvagn. Det va spännande. Imorn ska jag prova med en buss...

Italienska för invandrare. Man börjar ana att vår studielitteratur inte enbart används för Erasmusstudenter när vi får bilda meningar som "Ibrahim ska gå till polisstationen" och komparera satser som "Jas Pal kommer från Indien, precis som Radju gör". Mycket bra. Men jag väntar fortfarande på att vi ska få lära oss att beställa öl. Till dess får jag törsta.

Min nya kärlek är italiensk musik. Gärna sån man skäms över att erkänna att man lyssnar på. Där här är sån musik. Det är uppträdande på hög nivå. Kolla speciellt in dansstegen, hoppen, side-to-sidekliven.... Friskis&Svettis - släng er i väggen. Dessutom diggar jag elinstrumenten utan förstärkarkabel. De är lite före här i Italien...

Idag fick jag lära mig att de gamla här i Turin talar en dialekt som ingen annan förstår. Va skönt, jag som trodde att det var jag som inte kunde italienska.

Antingen var Einstein italienare i ett tidigare liv eller så diggar bara italienarna relativitetsteorin jävligt hårt för deras uppfattning om tid liknar ingen annan pa denna jord. Begreppet "in the afternoon" har två gånger visat sig betyda "kl 10 på morgonen" vilket medfört att jag har missat det mesta som jag har tänkt att gå på. Bland detta min första språklektion. Lyckades trots allt komma dit till andra halvan av lektionen och fick en redig chock när lärarinnan, som endast talar italienska, förklarar för mig med ett 10 min utlägg att jag ska göra två uppgifter i boken som de har gått igenom innan jag kom dit. En sådan sak tar för en vanlig person ca 20 sekunder att förklara. Det är inte utan att man undrar vad man missade av resten av talet?

Italienarna är smarta. För att inte säga genialiska. De har inga affärer öppna på måndgförmiddagar - för vem vill stiga upp på måndag morgon? Nej just det. Helt genialiskt. 

Ingen sömn i sikte. Klockan är 02.00 och väckarklockan är ställd på 03.00. Kul.

När klockan väl ringde trodde jag att jag skulle börja gråta. Hade precis somnat men nu fanns det inte rum för en timmes snooz som jag i vanliga fall förgyller mina mornar med. Upp och hoppa, in i duschen, ut till bilen, in till Cityterminalen. Dra kort, betala resa, stämpla biljett - sjunka ner i sätet på flygbussen och vaggas åter in i sömnen som sprungit med jämte rullväskan. Men inte då. Ett klokt mumintroll sa en gång att "hittar man den perfekta pick-nickplatsen så finns där alltid pissemyror". Vill man sova på en flygbuss så finns där alltid pladdrandes spanjorer.

Väl på Skavsta var det strålkastarljust och tusen gånger fler spanjorer. Ingen sömn.

Nån slags koma infann sig ändå på resan, nånstans mellan Skavsta och Torino, dock med en del uppvaknanden med jämna mellanrum då diverse lemmar somnat eller nacken hamnat i en ohemul vinkel.

Nu är jag i alla fall på plats. Jag tror jag går och lägger mig en stund vid floden Po.