dolcefarniente

Kanske syndernas förlåtelse av en italienare?

Italienarna har börjat läsa min blogg. Tji fick jag och fick stå till svars för mina sarkasmer om det italienska levernet. Att skriva på svenska och tro att ingen annan skulle förstå trots att Google Translate kommit till världen var ungefär lika naivt som att åka till Thailand och tro att man kan prata obehindrat om strandgrannens fula badbyxor. Men! Jag är inte den som är den. Jag anser att någon kan kontra med att skriva en blogg om hur stelfrusna svenskar klarar sig i Turin. Det vore roligt att läsa om... Upp till kamp säger jag bara.

Men det är dags för lite välvilja mot våra italienska livsnjutare. Det har varit mycket klagande senaste tiden men inget kan ju sägas mot att de är lite duktigare än oss andra på att bejaka saker som är viktiga här i livet. Att klä sig snyggt t ex. De är fantastiskt välklädda. Jämt. Inte för mycket, inte för lite. Bara perfekt. En regnig kväll medan jag väntade på en kompis gled jag in i foajén på Operan och passade på att spana in aftonklädda operaentusiaster medan jag värmde mina arma fingrar. Inga chinos och magväskor, som ständigt letar sig in på kvällsföreställningarna i Stockholm här inte.

Dessutom kan de (och utövar) den i Norden utdöda konstformen att flanera. Speciellt på söndagar glider de fram på helgdagsstängda shoppinggator och på vägarna i prunkande parker, fönstershoppandes och samspråkande. Det får en att känna att morgondagens stress är en illusion. Mycket bättre än yoga eller annat så kallat stressreducerande.

Så varje italienare som får för sig att fortsätta översätta denna blogg kan lugna sina upprörda känslor, det är ändå bara slag underifrån.

Men nog med blödighet. Här kommer istället ett av Sveriges vackraste ord (...) enligt en god vän och läsare: Vinterkräksjuka.

Ta och googla den vettja!