dolcefarniente

Jag har varit sjuk den senaste tiden. Så sjuk som jag inte trodde att jag kunde bli utan att trilla av pinn. Jag har haft luftrörskatarr som inte blev bättre av att inte ligga i sängen de senaste två veckorna. Så prova inte det. Prova inhalation, injektion, örtbrygder eller andra dygder - men gör det i sängen.

Men jag är bättre nu intalar jag mig själv medan jag sippar på en whisky som smakar vatten och lyssnar till flöjtsången i mina luftrör. Lite som när det susar i vassen. Rogivande och tårdrypande vackert. Det är endast för att jag blir så rörd av melodin som jag behöver snyta mig var tredje sekund. Endast.

Kanske syndernas förlåtelse av en italienare?

Italienarna har börjat läsa min blogg. Tji fick jag och fick stå till svars för mina sarkasmer om det italienska levernet. Att skriva på svenska och tro att ingen annan skulle förstå trots att Google Translate kommit till världen var ungefär lika naivt som att åka till Thailand och tro att man kan prata obehindrat om strandgrannens fula badbyxor. Men! Jag är inte den som är den. Jag anser att någon kan kontra med att skriva en blogg om hur stelfrusna svenskar klarar sig i Turin. Det vore roligt att läsa om... Upp till kamp säger jag bara.

Men det är dags för lite välvilja mot våra italienska livsnjutare. Det har varit mycket klagande senaste tiden men inget kan ju sägas mot att de är lite duktigare än oss andra på att bejaka saker som är viktiga här i livet. Att klä sig snyggt t ex. De är fantastiskt välklädda. Jämt. Inte för mycket, inte för lite. Bara perfekt. En regnig kväll medan jag väntade på en kompis gled jag in i foajén på Operan och passade på att spana in aftonklädda operaentusiaster medan jag värmde mina arma fingrar. Inga chinos och magväskor, som ständigt letar sig in på kvällsföreställningarna i Stockholm här inte.

Dessutom kan de (och utövar) den i Norden utdöda konstformen att flanera. Speciellt på söndagar glider de fram på helgdagsstängda shoppinggator och på vägarna i prunkande parker, fönstershoppandes och samspråkande. Det får en att känna att morgondagens stress är en illusion. Mycket bättre än yoga eller annat så kallat stressreducerande.

Så varje italienare som får för sig att fortsätta översätta denna blogg kan lugna sina upprörda känslor, det är ändå bara slag underifrån.

Men nog med blödighet. Här kommer istället ett av Sveriges vackraste ord (...) enligt en god vän och läsare: Vinterkräksjuka.

Ta och googla den vettja!

Om det är något italienarna har specialiserat sig inom så är det att skapa sysselsättning för gemene man utifrån till synes ingenting. De är riktigt fantasifulla. T ex damen på Myndigheten för diverse koder som jag tidigare berättat om som får lön för att trycka på knappen på nummerlappsmaskinen åt dig. Vem hade kommit på det i Sverige?

Ett annat exempel är datasalen här på skolan. Om du ska skriva ut något vore det ju alldeles för enkelt att trycka på "print" och gå och hämta utskriften i skrivaren som står fem meter bort. Nej, varför inte skapa en tjänst här? "Jo det gör vi" måste någon av arbetsmarknadsministerns underhuggare har tänk, och dessutom gjort slag i saken. Därför måste man här, efter att ha tryckt på utskriftsknappen, gå fram till en liten kub mitt i datasalen där det sitter växelvis en till två snubbar som "jobbar", uppge din personliga kod till dem genom en liten lucka varefter de tittar igenom en lista på sina datorer och klickar "ok" när det hittat ditt nummer. Då skickas utskriften till skrivaren. Men det är inte slut där. Nej, då tar deras andra arbetsuppgift vid. Det finns nämligen inga papper i skrivaren och därför kommer det ut ur sin lilla kub, lägger i det exakta antalet papper som behövs för utskriften och sen kan du äntligen få din utskrift.

Men jag förstår dem, man måste ju ha ett arbete för att kunna strejka och de gillar de att göra. För mig som inte har full koll på lokalnyheterna framstår det som att det utbryter spontanstrejk lite då och då, men det är alltid oklart vilka som egentligen går ut på strejk och inte. Den mest intressanta strejken hittills var dock i måndags då vi fick veta att lektionen var nedkortad med en timme för att "idag utbryter strejk i tunnelbanan och den kommer att sluta gå kl 16.30". Det är bara det att tunnelbanan är automatiserad och körs utan förare. Che?