dolcefarniente

Folk går inte här i Italien, i alla fall inte med mina mått mätt. De vankar fram. Sakta sakta. Och gärna i mitten av trottoaren. Jag känner mig inte sällan som Mr Bean när han försöker ta sig förbi ett gäng stapplande pensionärer i en smal trappa; så fort man lyckats ta sig förbi en av dem dyker nästa upp direkt efter kommande hörn.

Nej, man ska skaffa sig en Fiat och ge sig ut i trafiken istället där man får gasa och tuta och sträcka ut armen genom rutan och göra diverse tecken lite som man vill. Det gillar vi!

Det är kul att handla här. Speciellt i mindre exklusiva affärer som min IN's-butik där varukorgar anses vara en onödig lyx och där man, om man inte är en tillräckligt god kund och storhandlar så att det krävs en kundvagn, får bära sina varor i famnen. Det resulterar i att man balanserar mjölkförpackningar och yoghurtburkar i ett berg mellan armarna och stabiliserar det hela med hakan på toppen.

På tal om berg så gillar man att bygga olika formationer av Mont Blanc även på kassabandet. Men den stackars lilla kassörskan ler trots det bara givmilt medan hon försöker scanna varor utan att fälla korthuset. Jag känner verkligen värmen som strålar ut från glorian ovanför min hjässa när jag snällt och svenskt lägger varorna en och en. Med sträckkoden mot mig.

Min nya mataffär heter IN's mercato och är ungefär som ett italienskt Netto, den har till och med samma gula färg på skylten men tack och lov ingen uppmoppsig hund. På min senaste tripp dit slängde jag en blick över vinhyllan. Aha! En flaska Sangiovese (min favoritdruva) för €1,99 - det här måste provas! Nog för att priset borde avskräcka lika mycket som det uppmuntrar men det står till och med att det är en Reserva och hur fel kan det egentligen bli med Sangiovese?

Käpprätt åt helvete fel kan det bli. Det var odrickbart. Ett sånt vin jag skulle kunna bjuda mina fiender på, eller spara tills min bror kommer och hälsar på...

Så även italienska sunkviner smakar sunk. Men för €1,99 var det värt att prova.

Annars har jag hittat en ny favorit bland druvsorterna: Ruché. En lokal piemontesisk druva som inte odlas i nån större skala och därför heller inte exporteras i nån större mängd. Den är både kryddig och aromatisk och väldigt väldigt god...

Nu tar vi sikte på stan och handlar grönsaker på marknaden!

Argentinaren jag delar lägenhet med fällde tidigare ikväll denna kommentar (den argentinska brytningen får ni föreställa er själva):
"My second mother is the cow because when I was little I used to drink it's milk"
Det finns säkert mycket fint att tolka in i det där men mest är det bara stört.

Han skulle säkert kunna komma att trivas bra i Mellanmjölkens förlovade land...


Typ... muu?

Pilatesboll. Kul.

Äntligen eget boende! Har precis flyttat in i en lägenhet som jag delar med en argentinare och en tyska. 7 våningar upp, utsikt över taken, egen utgång till solterassen och till morgonkaffet kan man se alperna torna upp sig i fjärran. Molto bene.

Apropå berg var jag iväg till le montagne i helgen och åkte längdskidor för första gången sen mellanstadiet. Turligt nog hade vi inte bakhalt i alla fall... hehe. Men i helvete va jobbigt det va! Vi tog en runda på 8 km och jag var helt slut. Förstår mig inte på konceptet Vasaloppet. Dessutom får de bara lite blåbärssoppa som belöning. Vi drack i alla fall lite vin mellan kurvorna. Jodå, det är också vitaminrikt och med massor av antioxidanter. Jag föredrar starkt det italienska sättet...

Idag höll jag på att bli påkörd av en spårvagn. Det va spännande. Imorn ska jag prova med en buss...

Italienska för invandrare. Man börjar ana att vår studielitteratur inte enbart används för Erasmusstudenter när vi får bilda meningar som "Ibrahim ska gå till polisstationen" och komparera satser som "Jas Pal kommer från Indien, precis som Radju gör". Mycket bra. Men jag väntar fortfarande på att vi ska få lära oss att beställa öl. Till dess får jag törsta.

Min nya kärlek är italiensk musik. Gärna sån man skäms över att erkänna att man lyssnar på. Där här är sån musik. Det är uppträdande på hög nivå. Kolla speciellt in dansstegen, hoppen, side-to-sidekliven.... Friskis&Svettis - släng er i väggen. Dessutom diggar jag elinstrumenten utan förstärkarkabel. De är lite före här i Italien...

Idag fick jag lära mig att de gamla här i Turin talar en dialekt som ingen annan förstår. Va skönt, jag som trodde att det var jag som inte kunde italienska.

Antingen var Einstein italienare i ett tidigare liv eller så diggar bara italienarna relativitetsteorin jävligt hårt för deras uppfattning om tid liknar ingen annan pa denna jord. Begreppet "in the afternoon" har två gånger visat sig betyda "kl 10 på morgonen" vilket medfört att jag har missat det mesta som jag har tänkt att gå på. Bland detta min första språklektion. Lyckades trots allt komma dit till andra halvan av lektionen och fick en redig chock när lärarinnan, som endast talar italienska, förklarar för mig med ett 10 min utlägg att jag ska göra två uppgifter i boken som de har gått igenom innan jag kom dit. En sådan sak tar för en vanlig person ca 20 sekunder att förklara. Det är inte utan att man undrar vad man missade av resten av talet?

Italienarna är smarta. För att inte säga genialiska. De har inga affärer öppna på måndgförmiddagar - för vem vill stiga upp på måndag morgon? Nej just det. Helt genialiskt. 

Ingen sömn i sikte. Klockan är 02.00 och väckarklockan är ställd på 03.00. Kul.

När klockan väl ringde trodde jag att jag skulle börja gråta. Hade precis somnat men nu fanns det inte rum för en timmes snooz som jag i vanliga fall förgyller mina mornar med. Upp och hoppa, in i duschen, ut till bilen, in till Cityterminalen. Dra kort, betala resa, stämpla biljett - sjunka ner i sätet på flygbussen och vaggas åter in i sömnen som sprungit med jämte rullväskan. Men inte då. Ett klokt mumintroll sa en gång att "hittar man den perfekta pick-nickplatsen så finns där alltid pissemyror". Vill man sova på en flygbuss så finns där alltid pladdrandes spanjorer.

Väl på Skavsta var det strålkastarljust och tusen gånger fler spanjorer. Ingen sömn.

Nån slags koma infann sig ändå på resan, nånstans mellan Skavsta och Torino, dock med en del uppvaknanden med jämna mellanrum då diverse lemmar somnat eller nacken hamnat i en ohemul vinkel.

Nu är jag i alla fall på plats. Jag tror jag går och lägger mig en stund vid floden Po.