Närkontakt av tredje byråkratin
Jag har varit misstänksamt skonad från den ökända byråkratin här i Italien. Tills för en vecka sedan.
Efter en halvtimme i kö på banken får jag veta att jag måste skaffa en codice fiscale, ett slags personnummer för utlänningar, för att få göra en insättning på banken. (Hittills har jag skrattat rått när andra Erasmus-studenter berättat om alla dokument de varit tvungna att skaffa. Somliga straffas på en gång, andra senare.) Naivt trodde jag så klart att mitt svenska pass skulle räcka som identifikation. EU-medlem? Nej sånt gäller inte här.
Så, iväg till Uffici Locali dall'Agenzia delle Entrate för att skaffa en codice fiscali. Där får man stå i kö till en bastant kvinna som med hög röst frågar vad ditt ärende är och därefter trycker hon på knappen för nummerlapp på en automat som hon släpat in bakom disken så att ingen annan ska kunna göra det. Se där, ett oumbärligt arbetstillfälle är skapat!
När man fått sin nummerlapp får man sätta sig och vänta igen. Länge.
Vid utbasonerandet av ditt nummer gäller det att vara snabb om man inte vill hamna hos kvinnan bakom disken igen. En trött handläggare bläddrar igenom dina papper, knappar in allt i datorn och tar tio kopior av passet och varje dokument, det är bra med back-up ifall att... Stämplar tio stämplar på varje sida och en i pannan, sen är man klar att gå.
Tillbaka på bankkontoret efter ytterligare en lång väntan i kö knappas alla uppgifter som går att komma på om dig in i datorn, därefter tas kopia på pass och codice fiscale och alla dokument skrivs självklart ut i trippelexemplar och stämplas och "skriv under här här här och här". Jag ville ju bara sätta in pengar på ett befintligt bankkonto... Vågar inte ens tänka på rutinen som skulle följa om man skulle vilja öppna ett eget konto.
Efter en halvtimme i kö på banken får jag veta att jag måste skaffa en codice fiscale, ett slags personnummer för utlänningar, för att få göra en insättning på banken. (Hittills har jag skrattat rått när andra Erasmus-studenter berättat om alla dokument de varit tvungna att skaffa. Somliga straffas på en gång, andra senare.) Naivt trodde jag så klart att mitt svenska pass skulle räcka som identifikation. EU-medlem? Nej sånt gäller inte här.
Så, iväg till Uffici Locali dall'Agenzia delle Entrate för att skaffa en codice fiscali. Där får man stå i kö till en bastant kvinna som med hög röst frågar vad ditt ärende är och därefter trycker hon på knappen för nummerlapp på en automat som hon släpat in bakom disken så att ingen annan ska kunna göra det. Se där, ett oumbärligt arbetstillfälle är skapat!
När man fått sin nummerlapp får man sätta sig och vänta igen. Länge.
Vid utbasonerandet av ditt nummer gäller det att vara snabb om man inte vill hamna hos kvinnan bakom disken igen. En trött handläggare bläddrar igenom dina papper, knappar in allt i datorn och tar tio kopior av passet och varje dokument, det är bra med back-up ifall att... Stämplar tio stämplar på varje sida och en i pannan, sen är man klar att gå.
Tillbaka på bankkontoret efter ytterligare en lång väntan i kö knappas alla uppgifter som går att komma på om dig in i datorn, därefter tas kopia på pass och codice fiscale och alla dokument skrivs självklart ut i trippelexemplar och stämplas och "skriv under här här här och här". Jag ville ju bara sätta in pengar på ett befintligt bankkonto... Vågar inte ens tänka på rutinen som skulle följa om man skulle vilja öppna ett eget konto.
Kommentarer
Trackback
